Vägen till framgång kan ibland ligga väldigt nära den som leder till misslyckande. Skillnaden är ofta kunskap om de risker man exponeras för och förmågan att hantera dessa. Det finns beprövade metoder för att kalkylera riskernas påverkan, vilket möjliggör avgörande beslut baserade på korrekta underlag. Ta risker, men bara kalkylerade sådana!

Den snabba samhällsutveckling och det föränderliga affärsklimat som råder gör att vår exponering för osäkerhet och risker ökar allt mer. Vägen till framgång kan ibland ligga väldigt nära den som leder till misslyckande. Det som skiljer framgångsrika verksamheter från mindre framgångsrika är ofta graden av kunskap om de risker man exponeras för och förmågan att hantera dem. Det finns beprövade metoder för att kalkylera de risker man utsätts för i projekt- och linjeverksamhet – oavsett om det handlar om produktutveckling, investeringar, verksamhetsutveckling, samhällsförändring, organisationsförändringar, eller annan slags framtidsorienterad aktivitet.

Den som vet mest om den osäkerhet, risker och möjligheter, som råder i en viss beslutssituation har ett kunskapsförsprång och kan fatta bättre beslut. Bättre beslut innebär i sin tur bättre konkurrensförmåga, eller bättre förmåga att uppfylla direktiv och skapa nytta.

Att mer än hälften av alla projekt inte blir klara i tid, samt spräcker sina budgetramar och dessutom inte klarar av att leverera avsett innehåll är egentligen inget mindre än en skandal. Att få ens reagerar över dessa misslyckade projekt är kanske ännu värre – eller så är det denna acceptans som gör att vi kan fortsätta som vi gör. År efter år, projektledargeneration efter nästa, och en lång rad av beställare och styrgrupper.

En av huvudorsakerna till detta magra facit är bristande/felaktigt arbete med hantering av projektets risker. Det finns metodik för hur man kan kalkylera det som vid en första anblick verkar svårt, eller rent av omöjligt, att hantera och kunna räkna på. Det kräver inget hokus pokus utan bara beprövade metoder för hur man hanterar information som vi i regel ändå besitter.  Vem har råd att inte arbeta på detta sätt? Och bäst av allt, det fungerar lika bra för beslut i linjearbete som i projektverksamhet, och lika bra för att få realistiska tidplaner som för att få realistiska budgetar.

Att satsa är hedervärt, men att blunda medan man gör det? Vissa risker väljer vi att utsätta oss för, andra kan vi inte undvika  men vi kan alltid få ett bättre beslutsunderlag inför våra val, och kunskap för att vidta rätt åtgärder inför de risker vi inte kan undvika.

Seminarium oktober/november 2012